Måste man förlåta sin våldtäktsman?
Och måste man ta extra hänsyn till honom ifall han skulle råka vara ens egen far?
Jag tror inte att hel och full förlåtelse är möjlig:
Man känner nog den där taggen av sorg över förlusten?
Med förlusten menar jag inte oskulden eller någonting sådant utan tilliten till den som skulle vara den förste att skydda.
Men man måste gå vidare och komma ihåg att detta är hans problem: Inte mitt.
Inte heller är det mitt ansvar.
Mitt ansvar är att gå vidare med mitt eget liv och inte tillåta övergreppet att förstöra någonting av min framtid.
Kommentarer:
Trackback