pedofilensdotter paedophiles daughter

Jag tänker inte på dig ofta längre.Jag drömmer inte om dig heller.
Inte numera.

När jag ligger och simmar ensam i poolen på sena kvällen tycker jag mig ibland skymta en skugga i ögonvrån, men det är aldrig någonting ,och absolut inte du.
Det händer ännu att jag för långa inre dialoger med dig just när jag simmar: Då är jag så skönt avskild ifrån resten av världen.

Det sista året, när jag hade två stora hundar att hålla reda på ,brukade du följa med mig på rundan.
Ute kunde vi prata fritt eller i varje fall ostört.
Jag argumenterar med dig i tankarna om hur nödvändig vår brytning varit.
Hur kan jag ens ifrågasätta den nödvändiga amputationen?
Det gällde ju att överleva.

Du har haft flera
födelsedagar
sedan vår brytning ,och du skulle skratta ifall du kunde ana hur svårt det har varit att avstå ifrån att sända dig ett snällt brev med en slant i. Det är bara jag som känner till när du fyller år .Det stod i papperen som jag läste innan jag blev din övervakare.
Men jag har inte råd att följa impulser när det gäller dig
Inte numera.

Jag vet naturligtvis att jag gjorde det enda rätta till sist, men jag borde inte väntat så länge men beslutet. Konsekvenserna av min beslutsångest fick betalas av de oskyldiga. De som redan tidigt sagt ifrån att detta går käpprakt åt helvete.

Redan utredaren ifrån polisen som var här och hävde plomberingen av ditt rum varnade mig för att engagera mig .En massa ord som inget betydde då rann som en ström från hans mun .Empatistörd, psykopat, hänsynslös , enstörig, farlig!
Farlig!
Vid det ordet avbröt jag den snälle polisen och påpekade att jag inte drev någon bank som kan rånas och således inte skräms av din farlighet. Han såg ett ögonblick på mig ,och jag märkte till min förvåning att han såg uppriktigt ledsen ut.
Jag trodde att han tänkte på dig.
Det tror jag inte längre.
Inte numera.


De första åren hade du inga permissioner, så vår kontakt skedde via brev. Det är mycket en fånge behöver hjälp med här ute, ifall han helt saknar anhöriga och vänner. Enkla besök på posten och på biblioteket blev en livlina utåt, tillsammans med de långa , allt förtroligare brev vi sände varandra 2 gånger varje vecka. Jag tyckte det var bra att vi lärde känna varandra så gott det gick nu när jag hade beslutat att ställa upp på dig. Eftersom jag hade gästrum skulle du kunna få permissioner på 48 tim/gången om du bodde hos mig ,och det var ju en stor fördel. Med övervakarämbetet följde en närmast symbolisk ersättning, som blev en grundplåt till permissionskassan.

Det kom att handla väldigt mycket om dig de där helgerna: Som att ha umgängesrätt men svårare.
Ett barn och man har en viss kontroll. Barnet går att lägga i sin säng, och brukar sällan vara beväpnat med farligare saker än slangbellor och sånt.
Du var petig med maten, med att få lugn och ro (vi skaffade dig öronproppar)
Du lade dig i allt ifrån städningen till Tv tiderna.Hela huset började tassa på tå när du var här. Eftersom din dygnsrytm var omvänd skulle du sova till långt ut på eftermiddagen ,och då ville du ha tyst i hela huset . Förut, när du bott i ett av våra uthyrningsrum, hade vi ingen kontakt på det viset:
De rummen ligger separat. Det gör inte gästrummet.

Det var här
någonstans
som dina konflikter med min familj tog sin början ,och fastän du är borta sedan länge så är de inte över, tro aldrig det.

Att besöka dig i fängelset var svårt Alla höga staket, murar och låsta dörrar .Visiteringen och att få tömma alla fickorna på allt, och få be särskilt om att få behålla en näsduk (jag var så förkyld...trodde de jag skulle kväva dig med näsduken? Eller du mig?)

Men du skulle friges i förtid tack vare bostaden samt arbetet en medintern skaffat dig.
Jag trodde att du tänkte börja om ,nu när du fick en chans .Det hade du inte tänkt dig. Jag var så glad att du höll dig borta från bankerna att jag inte ville se vad alla såg.
Att pengarna du vräkte runt dig inte kom ifrån ditt vanliga kneg. Jag försvarade dig alltid
,till och med när den hygglige gamle rövaren Ari flyttade för att han var rädd för dig!

Ari rädd!
Det borde ha väckt mig rejält , men inte.

När jag insåg att du ägnade dig åt utpressning och bedrägerier kunde jag inte hålla tyst .Jag ringde upp ditt nästa offer och berättade vem du var ,och om dina planer, och nu fick jag se de sidor av dig som de andra redan anat.

Året av fasa och otäcka hot vill jag inte tänka på .Inte heller vad du utsatte mina barn för när du inte kunde komma åt mig på något annat sätt!
De är som tur är vuxna och mycket starka människor.Fel sort att försöka bråka med.

Det skulle du emellertid inte ha gjort .Hade du vetat det minsta om människor i allmänhet och mig i synnerhet ,så skulle du aldrig, aldrig givit dig på barnen!

Din chock när jag inte längre var den där snälla ,dumma lilla tanten utan satte makt bakom mina hot var nästan komisk, ifall det inte hade varit så tragiskt!
Det var så mycket om mig och mina föregående liv du inte visste, och nu blev du rädd......för mig!

Jag hade aldrig anförtrott dig min egen bakgrund, där det förekommer personer som anses betydligt farligare än du.
Och du ska vara rädd!
Du har anförtrott så mycket av ditt liv i mina händer i den fasta föreställningen att jag är någon annan, och du ska veta att jag är begåvad nog att använda din farlighet emot dig när jag vill ha manöverutrymme.

I kris spelar jag
t ex fortfarande nästan automatiskt in alla telefonsamtal på band (en trygg vana från mina förra liv)
Till skillnad ifrån dig använder jag inte vapenattrapp! Det finns effektiva vapen som fungerar obehagligt bra.
Bäst fungerar de psykologiska vapnen och där kan du aldrig tävla med mig.

Du förstår : Vi skiljer oss åt på en mycket fundamental punkt . Jag är mycket intresserad av människor och hur de fungerar, och jag är ärligt och uppriktigt intresserad av dig.

Telefonen ringer i bland och när någon lyfter luren så finns det ingen där. Själv tar jag inga samtal dagarna efter en sådant tyst påringning .Jag vet ju vad du vill säga, fast summorna kan variera liksom historierna om alla knipor du försatt dig i .Ungefär hälften är säkert sanna. Du får leva i tron att jag hatar dig, eftersom du inte har en aning om hur människor som älskar fungerar. I din fantasi älskade jag dig så länge jag ställde upp på allt du begärde ,och hatar dig nu, efter de ohyggliga hot jag använt mig av för att avlägsna dig ur min vardag .

Oron för dig och förtvivlan inför den framtid du går till mötes skulle du aldrig tro mig om. Du vet inte hur djupt jag känner för dig.
Men jag tänker inte på dig särskilt ofta.Jag drömmer inte
om dig heller.
Inte numera.