Afasi
| nu Ordlös ensamhet, undran, förtvivlan. Inget svar, ingen fråga ställd. Oläst tidning på golvet. Kvarglömd bibel ifrån DÅ vanmäktigt kastad in i hyllan. då Då fanns inga gränser. Allt var vårt att äga, förkasta, granska, treva, vända och vrida. Orden ett verktyg. Orden en lek vi lekte. Orden vår lust och poesi, vår glädje och lycka, vårt rus. Vår dialog kände inga gränser, kunde inte mättas, skulle aldrig sina. Ständigt nya ord. nu Ordlös närhet. Andra villkor. Vi talar men ljudlöst. Ett blänk i ditt öga, en tår på min kind. Din smekning över mitt grånande hår, min kyss på dina varma läppar. Dina älskade händers ömhet. Värme, sorg och vanmakt, också styrka Ditt klappande hjärta slår mot min kind. Det slår som alltid för de dina Med omsorg, ansvar, kärlek ifrån dig. Du har berövats dina ord. Begråter, avvaktar, trevar, förbereder återkomst. Jag har ord för oss båda. Jag lånar dig mina verktyg, vi delar mina ord tills vi återigen kan byta dem med varandra. |
Kommentarer:
Trackback