Vad då utsatt???

Jag har i många debatter märkt hur folk kallar sig överlevare och utsatta just när det gäller sexuella övergrepp?
Det verkar så futtigt och uppdramatiserat.
Även här försöker någon "prångla ut "  denna term jag själv aldrig skulle komma på.
Det finns millioner som överlevt natukatastrofer och krig:  terror och fasa. 

Det finns barn som  säljs som sexslavar och barnsoldater och de överlever!!

Livet är ju som det är: Spännande och fullt av utmaningar.

Det rymmer gränslös kärlek och stormande passioner men det innehåller även sin beskärda del av sorg, sjukdom och  smärta.
Bara om man dör som barn kan man kanske slippa sorger?

Vi som lever lite längre måste kanske förlora någon eller några vi  älskar högt?
Själv förlorade jag ju min äldsta dotter!
Och att förlora ett eller flera barn är nästan rutin i många av världens länder.

Väldigt många måste liksom jag själv acceptera att leva med kroniska sjukdommar eller funktionshinder:
Att kanske ständigt ha ont någonstans.
Det är en annan sida av livet.

Innan det händer så tror man sig inte om att klara av att leva vidare ifall det värsta händer.
Men när man står där så kanske det går i alla fall?
Jag får kanske snart se ifall jag hör till de som klarar av det allra värsta.
Gör jag inte det så kliver jag av skutan!
Märkvärdigare är det ju inte.

Kommentarer:
Postat av: Anne-Sofie

Hej..jag hittade din blogg av en slump och sträckläste den, en viktig blogg som jag nu länkar till på min sida.

2006-08-14 @ 13:08:34
Postat av: Anne-Sofie

min bloggadress;O)

Postat av: Gunilla

Här kommer jag att återkomma. Jag hittade hit från bloggportalen. Kunde läsa att du också mist ett barn genom en olycka. Det har jag också gjort.
Sköt om dig!

2006-08-18 @ 15:02:30
URL: http://blogg.passagen.se/pgrrr
Postat av: Anonym

"Det verkar så futtigt och uppdramatiserat." Så klart är man 15 år och knullar med farsan och gillade det så!

2006-08-18 @ 22:26:12
Postat av: Gunilla

Det får jag ofta höra: Det skulle inte jag klarat av! Att mista ett barn!
Nähä, är det fel på mig då som lever än? Man måste ju bara klara av det. Vad finns det för val?
Tack för din kommentar hos mig!

2006-08-19 @ 13:29:31
URL: http://blogg.passagen.se/pgrrr
Postat av: Sunny

Anne-Sofi o Gunilla:

Tack för era kommentarer!
Att förlora ett barn är bland det svåraste att överleva men över hela jorden mister föräldrar sina barn i krig o svält: Ofta det ena efter det andra. De överlever.
En fördel är att ifall man varit med om det svåraste så tar man lättare på saker som andra blåser upp till katastrofnivå.
Men jag är medveten om att jag ännu inte mött det svåraste.

2006-08-19 @ 23:42:13
Postat av: ann

Ja, att förlora ett barn är svårt, jag miste min lille kille när han var tre månader. Han föddes med ett svårt hjärtfel och då kunde man inte klara det - idag är det en rutinoperation och det sa man till mig då 85 då han dog - om tio år kommer man att klara detta sa man. Det var ingen tröst för mig, men hur som helst....livet går vidare och lite grand är det väl som Evert Taube skrev: "Vem har sagt att just du kom till världen för att få lycka och medgång på färden". Vi har en envis ide om att livet ska vara lyckligt, men det är ju just bara en ide. Man får skapa sig sin lycka så gott man kan av de skärvor och bitar man har och så får man lära sig att glädjas åt det lilla....

2006-08-25 @ 21:32:33
URL: http://anningela.blogspot.com
Postat av: Sunny

Jag känner med dig. Ja livet består av så många fragment men till slut står vi där alla som förlorare.
Döden får alltid sista ordet.

2006-08-28 @ 00:40:20
Postat av: Sunny

Jag vill förtydliga att uppmaningar till brottsliga handlingar kommer att tas bort o ip numren registreras.
Det "anonyma" inlägget här ovan låter jag stå.
Det är en påminnelse om att hur tydligt vi än försöker berätta vår historia så finns det alltid de som antingen inte klarar att förstå läst text eller som är psykiskt störda.
Så störda att de kanske fantiserar om att bli drogade,misshandlade o våldtagna?
Tror att det kan vaar skönt?

Vi som berättar måste lära oss att inte ta åt oss: Det är ju inte vi som gjort den här människan ond eller illa.

Någon gång kan det handla om ren elakhet.
Men det är inte vårt problem.
Att orka berätta är vår sak.

2006-10-14 @ 20:46:05
Postat av: Therece

helt seriöst nu. Förstår ingenting av din blogg. Är din far pedofil?

2008-04-21 @ 13:44:01
URL: http://therece.blogg.se/
Postat av: Sunny

Therece:
Om du läser mina brev til pappa så kan du väl inte missa att han var pediofil??

Han satt ju i fängelse flera gånger under långa tider bl. a för våldtäkten på mig.
Och min lillasyster.

Tanken svindlar när jag tänker på hur många offer han skapade under hela sitt långa liv.

Men nu är han lyckligtvis död så jag slipper oroa mig för flera småbarn.

2008-04-21 @ 22:12:23
Postat av: Anna

CITAT:

"Jag har i många debatter märkt hur folk kallar sig överlevare och utsatta just när det gäller sexuella övergrepp?
Det verkar så futtigt och uppdramatiserat."

Hur farao kan man skriva något sånt???! Man kan ju inte avfärda alla övergrepp och kalla dom "uppdramatiserade"! Du drar ju en kam över allting.

Utgår du ifrån din egen erfarenhet, som då inte var så farlig, eller varför går du till sånt angrepp. Din erfarenhet av övergrepp är då inte i närheten av de åratal av sadistiska våldtäkter jag var med om så med vilken rätt går du till angrepp mot alla?

2014-02-08 @ 01:28:55

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits