Tågluff med rollator
Budapest är i mitt tycke Europas vackraste huvudstad med sina fasadupplysta slott, kyrkor och monument på Budasidan samt de enormt vackert ljussatta broarna över Donau. En middag vid strandpromenaden på Pestsidan är oförglömlig. Ännu kan man sitta ute och gör så för bättre utsikt, men gasolvärmarna och filtarna har tagits fram. Zigenartrion som ambulerar mellan borden kan allt man kan önska av Strauss - fader och son - för att inte tala om alla operetter!
Det är här man ska lyssna till Czardasfurstinnan. Köp dock inte deras inspelningar för dyra pengar. De är piratkopierade och hur klaga på ljudet hemma?
Är man första gången i Budapest finns det, tycker jag, några måsten. Slottet och gamla stan uppe på Buda är ett sådant men kan vara jobbigt. Man kan ta bergsbanan upp.
Denna gång tog vi taxi.
Vi hade tur. De håller på med avloppsrören under Mattias kyrkan och när vi kom upp på kullen höll de på att gräva fram lämningarna av 4 soldater, troligen romerska. Sättningarna i marken hade pressat upp kropparna nästan till ytan. Arkeologer höll på att undersöka dem nu. En hade haft en praktfull hjälm sig. För övrigt pågår utgrävningar runt slottet på kullen för fullt. Romarna levde ett gott liv där för c.a 2000 år sedan. Marmorgolv, rester av fantastiska badkar i mosaik och gamla fresker liknar de i Pompeji från samma tid.
Mattiaskyrkan är väl värd ett besök liksom utsiktsplatsen med kaffet i ruinen utanför. Nere i Pest är Parlamentet sevärt, gratis för alla EU-bor mot uppvisande av pass.
Basilikan är det mest fantastiska kyrkobygge man kan tänka sig. Få kyrkor i Europa kan konkurrera här. Här är det gott om svängrum. Inte bara rollator utan även rullstolar kan utan svårighet bese hela kyrkan, men numera får jag avstå ifrån att klättra upp i tornet!
Är man ung och rörlig så är matmarknaderna sevärda. Det finns många saluhallar ganska centralt. Med rollator kan även hjärtsvaga artrossjuka komma upp i några knop på gågatorna.
Annars är sigtseeing med taxi en bra grej. Taxi är relativt billigt i Budapest och de finns överallt. De får åka in där turistbussarna måste släppa av sina passagerare så vi rullade sakta och bekvämt runt bland minnesmonumenten på Hjältarnas torg i den enorma stadsparken.
Det är dock detta med sjukdom!
Själv låg jag på universitetskliniken för min kärlkramp sist jag var där. Nu hände någonting med Exet. Han blev askgrå i ansiktet och föll ihop medvetslös på stan. Vad gör en tant med rollator utan telefon eller kunskaper i ungerska? Tja, man ropar på en polis som i sin tur ringer en ambulans som tar med Exet till sjukhus.Och så ser man till att komma med själv.
Om man som jag blir sjuk på hotellet blir man körd till det "fina" sjukhuset. Tuppar man av ute blir det närmaste akut, någonting som liknade ett fältlasarett. Jag kunde konstatera att det där med toapapper och tvål ännu inte nått helt fram ens på akuten. Den här gången hade jag sånt i min väska. Det medicinska omhändertagandet var mycket snabbt och bra.
Redan i ambulansen togs ekg och en mängd andra prov. Jag, som suttit med på 6-7 likadana undersökningar av "Den käre", tyckte till och med att de var noggrannare här en hemma. Proverna, utom det skyhöga sockervärdet, var hyfsat ok.
Vila på hotellet. Kanske en "tia" (liten stroke) men sannolikare en vanlig kollaps. Exet har både socker och lite andra krämpor han inte vill söka för. Vi var ju försäkrade, men akut vård är gratis för alla inom EU i Ungern.
Nå, vi tog det lite lugnare sedan. Men loppis, som är ett måste, ligger långt utanför stan så det blev Metron. Flickan tittade på min rullator och exets gråa skägg och brast ut i en lång harang. Vi fick inga biljetter!
Till slut hittade hon en lapp på engelska och sköt ut den genom luckan. Där stod att alla EU-bor liksom ungrarna själva som är över 65 åker gratis. Hon ville vara snäll, men jag har åkt fast i denna metro förut. Den är hårt kontrollerad så vi förklarade att vi var underåriga! Tjejen rodnade och stammande och var helt ifrån sig medan vi tackade henne för omtanken.
Själva tågresorna är som vanligt lite av hasard. Vi hade platsbiljetter på tåget Budapest-Berlin hem. Det hade fungerat utmärkt på nerresan. Restaurangvagnen och bistron hade varit med under hela tiden då. Det behövs eftersom resan tar nästan 12 timmar. På återresan ville jag köpa vatten innan, men Exet ville inte konka på det eftersom han tänkte köpa det ombord. Mot bättre vetande gav jag med mig.
Det fanns inget ät- eller drickbart på detta tåg som satts in efter en tågstrejk i Tyskland. Fösta budet var dessutom att tåget bara kunde ta oss till Prag! Min lilla vattenflaska tog snart slut och jag började bli orolig. Eftersom tåget är ungerskt hade jag ungerska huffar i väskan. ( Huf = Ungerska forinter)
På en station stod tåget länge och jag kastade mig ut (är snabb på kort distans) och fick tag i en vattenflaska. Fick lämna tillbaka den i brist på Euro... vi var redan i Slovakien.
Några timmar senare kastade jag mig ut på nästa perrong med Euro i handen och fick tag i en stor vattenflaska. Nu var vi redan i Tjeckien och tanten ville inte ha Euro så jag fick lämna tillbaka även denna flaska. Nu började läget bli kritiskt för mig. Kärlkrampen satte full fart och jag blev torr som en öken i halsen.Nitrosprejen torkar ut alla slemhinnor. Då tog våra med passagerare, några unga tyskar, sina vattenflaskor och hällde ihop en stor till mig! Vilka gulliga ungar det finns. De vägrade att ta emot ett enda öre.
Vi var sena till Prag. Inte förrän tio minuter före ankomst fick vi veta att ett tåg inväntade oss där! Detta var det tåg vi åkt ner med. Full fart till restaurangvagnen där vi beställde en middag med mycket vatten och vin.
När vi skulle betala med Euro sade servitören att han ville ha Huffar.
"This is an Hungary train!"
Vi såg på varandra och började gapskratta.
Väl i Berlin fick vi veta att strejken var över. Vårt nattåg skulle gå!
På svenska sidan var X2000 sönder. Vi fick köra saktare medan tåget skramlade sig fram.
"Ingenting farligt" sade de i högtalaren. Exet som är teknisk kunde inte hålla mun.
"Det är absolut farligt i hög fart med kurvor!"
Vi var dessutom dubbelbokade så vi fick sitta lite här och där. Vi kom ända till Södertälje innan ett trasigt tåg före oss blockerade spåren.
"De som vill gå av här kan göra det tyckte högtalarkillen."
Så skönt att inte ha flera avgångar att passa!
Nu väntar en vilsam vecka för mig medan Exet får fortsätta undersökningarna på hemmaplan. Till våren blir det absolut en ny tågluff - ifall vi lever.
Det är här man ska lyssna till Czardasfurstinnan. Köp dock inte deras inspelningar för dyra pengar. De är piratkopierade och hur klaga på ljudet hemma?
Är man första gången i Budapest finns det, tycker jag, några måsten. Slottet och gamla stan uppe på Buda är ett sådant men kan vara jobbigt. Man kan ta bergsbanan upp.
Denna gång tog vi taxi.
Vi hade tur. De håller på med avloppsrören under Mattias kyrkan och när vi kom upp på kullen höll de på att gräva fram lämningarna av 4 soldater, troligen romerska. Sättningarna i marken hade pressat upp kropparna nästan till ytan. Arkeologer höll på att undersöka dem nu. En hade haft en praktfull hjälm sig. För övrigt pågår utgrävningar runt slottet på kullen för fullt. Romarna levde ett gott liv där för c.a 2000 år sedan. Marmorgolv, rester av fantastiska badkar i mosaik och gamla fresker liknar de i Pompeji från samma tid.
Mattiaskyrkan är väl värd ett besök liksom utsiktsplatsen med kaffet i ruinen utanför. Nere i Pest är Parlamentet sevärt, gratis för alla EU-bor mot uppvisande av pass.
Basilikan är det mest fantastiska kyrkobygge man kan tänka sig. Få kyrkor i Europa kan konkurrera här. Här är det gott om svängrum. Inte bara rollator utan även rullstolar kan utan svårighet bese hela kyrkan, men numera får jag avstå ifrån att klättra upp i tornet!
Är man ung och rörlig så är matmarknaderna sevärda. Det finns många saluhallar ganska centralt. Med rollator kan även hjärtsvaga artrossjuka komma upp i några knop på gågatorna.
Annars är sigtseeing med taxi en bra grej. Taxi är relativt billigt i Budapest och de finns överallt. De får åka in där turistbussarna måste släppa av sina passagerare så vi rullade sakta och bekvämt runt bland minnesmonumenten på Hjältarnas torg i den enorma stadsparken.
Det är dock detta med sjukdom!
Själv låg jag på universitetskliniken för min kärlkramp sist jag var där. Nu hände någonting med Exet. Han blev askgrå i ansiktet och föll ihop medvetslös på stan. Vad gör en tant med rollator utan telefon eller kunskaper i ungerska? Tja, man ropar på en polis som i sin tur ringer en ambulans som tar med Exet till sjukhus.Och så ser man till att komma med själv.
Om man som jag blir sjuk på hotellet blir man körd till det "fina" sjukhuset. Tuppar man av ute blir det närmaste akut, någonting som liknade ett fältlasarett. Jag kunde konstatera att det där med toapapper och tvål ännu inte nått helt fram ens på akuten. Den här gången hade jag sånt i min väska. Det medicinska omhändertagandet var mycket snabbt och bra.
Redan i ambulansen togs ekg och en mängd andra prov. Jag, som suttit med på 6-7 likadana undersökningar av "Den käre", tyckte till och med att de var noggrannare här en hemma. Proverna, utom det skyhöga sockervärdet, var hyfsat ok.
Vila på hotellet. Kanske en "tia" (liten stroke) men sannolikare en vanlig kollaps. Exet har både socker och lite andra krämpor han inte vill söka för. Vi var ju försäkrade, men akut vård är gratis för alla inom EU i Ungern.
Nå, vi tog det lite lugnare sedan. Men loppis, som är ett måste, ligger långt utanför stan så det blev Metron. Flickan tittade på min rullator och exets gråa skägg och brast ut i en lång harang. Vi fick inga biljetter!
Till slut hittade hon en lapp på engelska och sköt ut den genom luckan. Där stod att alla EU-bor liksom ungrarna själva som är över 65 åker gratis. Hon ville vara snäll, men jag har åkt fast i denna metro förut. Den är hårt kontrollerad så vi förklarade att vi var underåriga! Tjejen rodnade och stammande och var helt ifrån sig medan vi tackade henne för omtanken.
Själva tågresorna är som vanligt lite av hasard. Vi hade platsbiljetter på tåget Budapest-Berlin hem. Det hade fungerat utmärkt på nerresan. Restaurangvagnen och bistron hade varit med under hela tiden då. Det behövs eftersom resan tar nästan 12 timmar. På återresan ville jag köpa vatten innan, men Exet ville inte konka på det eftersom han tänkte köpa det ombord. Mot bättre vetande gav jag med mig.
Det fanns inget ät- eller drickbart på detta tåg som satts in efter en tågstrejk i Tyskland. Fösta budet var dessutom att tåget bara kunde ta oss till Prag! Min lilla vattenflaska tog snart slut och jag började bli orolig. Eftersom tåget är ungerskt hade jag ungerska huffar i väskan. ( Huf = Ungerska forinter)
På en station stod tåget länge och jag kastade mig ut (är snabb på kort distans) och fick tag i en vattenflaska. Fick lämna tillbaka den i brist på Euro... vi var redan i Slovakien.
Några timmar senare kastade jag mig ut på nästa perrong med Euro i handen och fick tag i en stor vattenflaska. Nu var vi redan i Tjeckien och tanten ville inte ha Euro så jag fick lämna tillbaka även denna flaska. Nu började läget bli kritiskt för mig. Kärlkrampen satte full fart och jag blev torr som en öken i halsen.Nitrosprejen torkar ut alla slemhinnor. Då tog våra med passagerare, några unga tyskar, sina vattenflaskor och hällde ihop en stor till mig! Vilka gulliga ungar det finns. De vägrade att ta emot ett enda öre.
Vi var sena till Prag. Inte förrän tio minuter före ankomst fick vi veta att ett tåg inväntade oss där! Detta var det tåg vi åkt ner med. Full fart till restaurangvagnen där vi beställde en middag med mycket vatten och vin.
När vi skulle betala med Euro sade servitören att han ville ha Huffar.
"This is an Hungary train!"
Vi såg på varandra och började gapskratta.
Väl i Berlin fick vi veta att strejken var över. Vårt nattåg skulle gå!
På svenska sidan var X2000 sönder. Vi fick köra saktare medan tåget skramlade sig fram.
"Ingenting farligt" sade de i högtalaren. Exet som är teknisk kunde inte hålla mun.
"Det är absolut farligt i hög fart med kurvor!"
Vi var dessutom dubbelbokade så vi fick sitta lite här och där. Vi kom ända till Södertälje innan ett trasigt tåg före oss blockerade spåren.
"De som vill gå av här kan göra det tyckte högtalarkillen."
Så skönt att inte ha flera avgångar att passa!
Nu väntar en vilsam vecka för mig medan Exet får fortsätta undersökningarna på hemmaplan. Till våren blir det absolut en ny tågluff - ifall vi lever.
Kommentarer:
Trackback