pedofilensdotter paedophiles daughter

Jag vet att du måste lämna mig snart nu.
Så lyder livets lagar.
Men älskade vän:
Gå inte medan jag sover.


Kan du inte bara lämna mig en kväll framför den öppna spisen när vi sitter där, hand i hand och repeterar vår ungdoms dikter och för en stilla träta om vem som är bäst:
Gullberg eller Lagerqwist. Då kan du varligt lämna mig med din hand i min.

Men gå inte medan jag sover.

Eller annars kan du gå medan vi ligger intrasslade i samma varma filt på soffan och lyssnar på vår favoritmusik i skymningen. Jag lägger mitt huvud på ditt bröst och andas in din doft. Då kan du lämna mig i all stillhet.

Men gå inte medan jag sover.

Om du kan så vänta ut den bittert kalla vintern och ligg med mig i hammocken igen som vi alltid gör när vårens underbara växter börjar vakna. Njut av de första liljorna och av rikedomen av snödroppar och scilla. Vi planterade dem för så länge sedan. Minns du?
Där i hammocken och med alla blommors dofter kan du lämna mig.

Men gå inte medan jag sover.

Tänk dig en försommardag. Vi kan sitta hand i hand på balkongen och bli rusiga av alla dofter. Syren och hägg, rosor och kaprifol. Doftjasminen... Vi kan titta på det lilla magnoliaträdet som du planterade året innan du blev sjuk. Du kan skratta åt att alla mina vinstockar alltid fryser ihjäl under vintren. I all denna jordiska skönhet kan du lämna mig helt stilla.

Du kan ännu en gång dela högsommarens värme, de svala nätterna och de onda drömmarna med mig.

Men gå inte medan jag sover...